För att få ett datamaterial med så täta observationer som möjligt den sista tiden fram till valet, hämtar jag nu siffror från Pollofpolls.se, en sammanvägning av de flesta större opinionsinstituts mätningar. Det jag är intresserad av den här gången är hur de olika partierna klarar av den sista perioden före ett val, historiskt sett. Finns det några trender, skillnader, likheter, intressanta iakttagelser? För enkelhetens skull - och för att jämförbara data är någorlunda lättillgängliga - avgränsar jag mig till valen 2010, 2014 och 2018, och tittar på opinionsutvecklingen för varje parti från årsskiftet fram till valet respektive valår.
Och då blir ju frågan - hur visar man detta grafiskt på bästa sätt? Det handlar om tidsseriedata, därmed blir standardvalet ett linjediagram. Inga konstigheter. Åtta partier, tre valår. In med alltsammans i ett linjediagram med de etablerade partifärgerna för att särskilja utvecklingen.
Opinionsstöd per parti fram till valet, år 2010, 2014 & 2018
Aj, mina ögon! Det här blev inte vackert. Den som kan dra några vettiga slutsatser av det här vinner en årsprenumeration på Qvintensen. Vad vi har landat i här, är vad som ibland brukar benämnas Spaghettidiagram. Det är helt enkelt linjediagram med ett flertal linjer som korsar varandra i sån utsträckning att det inte går att göra någon egentlig analys. Tyvärr är det här vanligare än vad man kan tro. Det är också en av linjediagrammens svagheter; det är alldeles för lätt att dränka dem i närliggande datapunkter så att man inte ser skogen för alla träd.
Det finns några olika strategier för att åtgärda det här, men jag ska fokusera på en av dem. Nämligen att separera linjerna till flera parallella diagram. Men här gäller det att hålla tungan rätt i mun och tänka efter enligt vilka dimensioner man ska separera efter. Vi har dels parti, dels valår. Börjar vi lite försiktigt och delar upp efter år får vi visserligen rätt eleganta, rena tidsserier per valår.
Opinionsstöd per år fram till valet, 2010, 2014 & 2018
Men det här blev ju inte så roligt. Det här är samma typ av diagram man ser nästan dagligen under valspurtens sista skälvande dagar. Varje partis utveckling jämfört med de andra partierna. Det blir ganska svårt att dra några generella slutsatser om hur varje parti historiskt har klarat valspurterna, och vilka likheterna eller skillnaderna är mellan åren. Nej, att dra isär diagrammen efter år blev inte så bra.
Då testar vi att titta på ett parti i taget istället, med utvecklingen under respektive valår. Genast blir det mycket mer intressant.
Opinionsstöd per parti, fram till valet år 2010, 2014 & 2018
I första hand är det förstås själva diagramhantverket jag koncentrerar mig på i den här bloggen, men det finns åtskilliga intressanta iakttagelser här, rent innehållsmässigt. Tittar vi på moderaterna, så ser vi att de tidigare år haft varierande utveckling fram till valet, men i år verkar de ha plockat endast det sämsta från tidigare valrörelser. Det har varit en lika stor nedgång från årsskiftet fram till juni som det var 2014, men en fortsatt lika stor nedgång från juni fram till valet som det var 2010. Inget bra valår för dem.
Socialdemokraterna verkar däremot åtminstone vara konsekventa i sina misslyckade valår, fast i år ligger de på en ännu lägre nivå. 2010 och 2014 är faktiskt i det närmaste identiska vad gäller opinionens utveckling.
Miljöpartiet har tidigare år inte gjort särskilt bra valspurtar, men i år har de skärpt till sig. Från att ha legat och pendlat farligt nära fyraprocentsspärren har de nu stadigt ökat i opinionen, i rakt kontrast mot vad de gjorde både 2010 och 2014. Här ser man också ganska tydligt att deras uppgång faktiskt inleddes under april, redan innan superdödsmördarvärmen från Ryssland/Afrika/helvetet drog in över sommarsverige. Så det var nog inte bara hastigt uppflammande klimatångest som räddade partiet.
Men den största sensationen är utan tvekan kristdemokraterna. De brukar göra bra valspurtar och med nödrop klara sig över riksdagsspärren, men i år är utvecklingen helt sensationell. Från att ha dansat en veritabel dödsdans större delen av året, har de plötsligt nästan fördubblat väljarstödet och ligger nu över nivån från både 2010 och 2014. Det är svårt att se det som något annat än en partiledareffekt.
Och därmed har spaghettin kammats ut en aning. Det är som sagt aldrig fel att dela upp i många parallella diagram. Tydligheten ökar och förståelsen av data underlättas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar